broken soul
The only one I love to not forgive
And though you break my heart
You're the only one
And though there are times when I hate you
Cause I can't erase
the times that you hurt me
And put tears on my face
And even now while I hate you
it pains me to say
I know I'll be there at the end of the day
game over
Efter att ha suttit i 3 timmar nu och spelat Super Mario känner jag mig en aning besatt, och besviken! Man kan inte spela längre än till andra bossen, vilket rat.
Angelica vart sugen hon med så vi har suttit båda två nu nära till vredesutbrott. Det här var nog inte bra alls för min ilska känner jag.
Men idag har jag faktiskt gjort lite nytta. Efter att ha suttit hos morfar någon timme och spelat plockepinn, som jag förövrigt var chockerande grym i, så tog jag tag lite i mitt arbetssökande. Ringde först till Stadt i Skara och där kommer det nog bli lite jobb, sen ringde jag också upp till Kurorten där det också verkade som det blir lite jobb! Nu är det inte längre kul att vara arbetslös, eller ah, timanställd. Och heller inte så kul att bo hemma heller!
Nej, nu ska jag leta vidare efter mer Super Mario!
nostalgi
it pains me to say I know I'll be there at the end of the day
Hellooo and welcome back! Eftersom jag (fortfarande) inte har något liv så tänkte jag ta tag i min blogg efter min oplanerade paus. Man kunde ju tro att jag skulle skrivit flera inlägg om dagen eftersom jag inte har så mycket annat att göra, men he så blev det tydligen inte.
Sitter just nu i min säng överlycklig över att ha hittat en sida man kan spela Super Mario på. Jag har gått länge nu, förmodligen ända sedan vårat jättegamla tvspel svek mig och resten av familjen, och bara sörjt min kära Luigi. Och vilken lycka! Visst, jävligt roligt visste jag ju att det är, men inte så här roligt! Jag är överlycklig att jag äntligen igen kan få förena mig med dem.
Bästa tidiga julklappen, EVER!
